Så bör urininkontinens behandlas

Minst 500 000 svenskar är drabbade av urininkontinens, men knappt hälften söker vård och ännu färre utreds och behandlas. 

Risken att drabbas av urininkontinens ökar med stigande ålder. Problemet förväntas därför öka då andelen äldre ökar i samhället, enligt Janusinfo.

Den vanligaste formen är ansträngningsinkontinens vilket främst drabbar kvinnor. En oförutsägbar och därmed socialt mycket besvärligare form är trängningsinkontinens.

Det finns flera olika typer av urininkontinens

• Ansträngningsinkontinens. Vid den här typen av inkontinens sker läckage enbart vid ökat buktryck som vid till exempel hosta, skratt, löpning eller tunga lyft. Det är främst kvinnor som drabbas.
• Trängningsinkontinens. Täta trängningar och frekventa miktioner på grund av överaktiv blåsa leder till trängningsinkontinens. Drabbar både män och kvinnor men symtomen debuterar tidigare hos kvinnor.
• Blandinkontinens. Personer med blandinkontinens har varierande grader av både ansträngnings- och trängningsinkontinens.
• Överfyllnadsinkontinens/överrinningsinkontinens. Prostataförstoring kan orsaka avflödeshinder, som kan ge upphov till överfyllnadsinkontinens, där en obstruktionen hindrar fullständig tömning av blåsan och ger upphov till urinretention. Kan också uppträda vid försvagning och övertänjning av slutningsmuskeln och blåsväggen hos personer med diabetes, diskbråck eller spinal stenos.
• Droppinkontinens. Kallas också efterdropp och drabbar bara män. Beror på en försvagning av den muskeln som komprimerar urinröret efter avslutad urinering.
• Neurologisk inkontinens. Kan uppstå efter stroke, progressiv nervsjukdom som Parkinsons sjukdom, multipel skleros, normaltryckshydrocephalus, skada på ryggmärg och perifera nerver, samt tumörer.
• Total inkontinens. Kontinuerlig urinläckage kan förekomma vid missbildningar, medfödda ryggmärgskador, fistlar efter förlossning samt efter operationer eller strålbehandling.

Viktigt att behandlingen individualiseras

Målet med behandlingen är att antingen förstärka slutningsfunktionen hos sfinktern och/eller öka blåsans funktionella kapacitet.

• Träning/beteende
  • Normalisering av vätskeintag – dricka mindre
  • Viktnedgång vid övervikt
  • Bäckenbottenträning – stärka bäckenbottenmuskulaturen genom knipövningar
  • Blåsträning – skjuta upp urineringen så länge som möjligt för att öka den funktionella blåsvolymen
• Farmakologisk behandling – läkemedel
  • Antikolinergika – tolterodin, solifenacin, oxybutynin, darifenacin och fesoterodin
  • Beta-3-receptorstimulerare – mirabegron (Betmiga)
  • Alfa-receptorblockerare –
  • SNRI – duloxetin
  • Östrogen
  • Antidiuretiskt hormon – vasopressin
• Kirurgisk behandling
  • Slyngbehandling
  • Periuretral injektionsbehandling
  • Blåsaugmentation
  • Proteskirurgi
  • Urinavledning
• Neuromodulerande behandling
  • Botulinumtoxin
  • Sakralnervmodulering
  • Tibialisnervstimulering
• Övrig behandling
  • Elektrostimulering
  • Akupunktur
  • Kateterbehandling
  • Hjälpmedel

All behandling kräver noggrann utredning vad urininkontinensen beror på. Behandling med läkemedel ska vara tillräckligt lång och utvärderas efter 1-2 månader.

Prata med din läkare vad som kan passa dig bäst.

Källa: Janusinfo (Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för urinvägssjukdomar).

LÄS MER

Hormonerna som lindrar i klimakteriet

Fredrik Hed

Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).

Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar.
Just nu är Fredrik redaktör för ILCO-magasinet och för OsteoporosNytt. Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket.
Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.