Kombucha är en traditionell asiatisk dryck sedan 2000 år, med ursprung troligen i norra Kina. Kombucha är det namn som i västerlandet används för en jäsningsprocess av avsvalnat sötat te till en syrlig och vinägeraktig dryck.
Grunden är en jästsvamp som startar jäsningsprocessen när den kommer i kontakt med sötningen i form av rörsocker, frukt eller honung. Jäsningen sägs framkalla probiotiska bakterier, organiska syror, aktiva enzymer, aminosyror och antioxidanter, som påstås vara bra för kroppen.
Kombucha är gott och nyttigt
Man kan dricka det för att det är gott. Och för att det innehåller levande bakteriekultur som kan verka lugnande för magen och matsmältningen.
I studier på möss och råttor har drycken även visat sig ha antioxidativa, leverskyddande och cancerförebyggande egenskaper. Motsvarande studier har ännu inte genomförts med människor. Erfarenheterna på människor baseras alltså helt och hållet på lång användning.
Teet görs på kombuchasvampen som kan beställas på nätet eller i välsorterade hälsokostbutiker.
FAKTA
Kombucha är det namn som i västerlandet används för en jäsningsprocess av avsvalnat sötat te till en syrlig och vinägeraktig dryck. Jäsningen sker med hjälp av bakteriekulturer som Acetobacter, Gluconobacter, Gluconacetobacter och jästkulturer som Saccharomyces, Schizosaccharomyces och Zygosaccharomyces som omvandlar sockret till bl.a. ättiksyra och andra organiska syror.
Kombuchakulturen producerar en geléaktig matta av cellulosa på sin yta, som på grund av sitt utseende brukar kallas kombuchasvamp. Den är också känd som Volga-svamp eller tesvamp och de äldsta dokumenterade källorna som talar om dess användning är ca 2200 år gamla. Ursprunget anges oftast till norra Kina.
På grund av det ökande intresset för de hälsosamma effekterna av drycken och för att identifiera dess huvudkomponenter genomfördes en undersökning av Cornell University i USA. De positiva effekterna av svampen/drycken tillskrivs framför allt förekomsten av ättiksyra men även den generellt höga syranivån.
Källa: Wikipedia
Denna fråga besvarades i Hemmets Journal nr 44-45 2018.
LÄS MER
Detta är en återpublicering. Inlägget publicerades första gången den
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar; i dagsläget ILCO-magasinet och OsteoporosNytt.
Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket. Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
