En del människor kan nog vara mer känsliga för utsättningssymtom. Men jag tror egentligen det beror mer på vad det är för sorts läkemedel man försöker sluta med.
Med utsättning menar man upphörande av en medicinsk behandling, till exempel att sluta använda ett visst läkemedel. Ett annat ord för utsättning är seponering.
Utsättningssymptom är olika symptom som kan uppkomma efter (ofta tvärt) avslutad läkemedelsbehandling. Man kan säga att det är biverkningar som uppstår när man avslutar en behandling.
Det finns inte så mycket forskning som är gjord på utsättningssymptom, och nuvarande kunskap om samband mellan utsättning och symptom är istället mer baserad på klinisk erfarenhet.
Man brukar säga att det finns tre olika typer av reaktioner som kan förekomma vid utsättning av läkemedel:
- Reboundeffekter: En övergående symtomförstärkning. Dessa uppträder om läkemedlet påverkar en fysiologisk funktion genom hämning eller förstärkning. Ett exempel är avbrott av behandling med protonpumpshämmare (PPI) efter några månaders kontinuerlig användning. Då kan en period på flera veckor uppstå då ventrikelns saltsyraproduktion blir besvärande hög, vilket leder till syrarelaterade besvär. Detta förklaras troligen av att gastrinproduktionen kompensatoriskt ökat under PPI-behandlingen och efter avslutad behandling stimulerar till för hög saltsyraproduktion.
- Utsättningsreaktioner: Besvär som inte är identiska med de sjukdomssymtom som förelåg innan behandlingen påbörjades. Kan misstas som återfall i sjukdomen. Ett exempel är besvär som kan uppstå efter abrupt behandlingsavbrott med antidepressiva läkemedel efter någon månads kontinuerlig behandling. Då kan symtom som yrsel, illamående, dimsyn, huvudvärk, parestesier, oro, irritabilitet och sömnproblem uppkomma, vilket oftast försvinner efter 1-2 veckor men ibland kan kvarstå i månader. Denna typ av reaktion är inte tecken på ett läkemedelsberoende, då klassiska tecken på beroende såsom dosökning, ruseffekter m.m. inte förekommer vid behandling med antidepressiva läkemedel.
- Abstinens: Besvär som uppkommer vid abrupt behandlingsavbrott med läkemedel som ger upphov till toleransutveckling. Exempel på sådana läkemedel är opioider och bensodiazepiner. Den fysiologiska abstinensen uppträder direkt i samband med läkemedlets eliminering och beror i regel på förändringar i signalöverföringen och receptorer i CNS och det autonoma nervsystemet.
Läs mer om dessa hos Region Uppsala.
Vanliga läkemedel som kan orsaka utsättningssymtom
- Antidepressiva, så kallade SSRI-preparat
- Exempel på utsättningssymtom är yrsel, illamående, svettningar, skakningar, myrkrypningar, domningar, slöhet, oro och sömnbesvär.
- Antiepileptika
- Risk för återfall. Utsättning bör göras ihop med specialist.
- Bensodiazepiner
- Ökad risk för abstinensbesvär enl ovan. Dosen sänks normalt ungefär 20-25 % per vecka (vid lågdos), alternativt 10-20 % varannan vecka (vid högdos)
- Betablockerare
- Kan orsaka adrenerga symtom som svettningar, tremor (darrning), blekhet, palpitationer. Bör fasas ut över 2-4 veckor.
- Glukokortikoider/kortison
- Kan påverka binjurarna. Bör sättas ut över 2-4 veckor.
- Kodein
- Kan orsaka abstinensbesvär enl ovan om användningen varit längre än 3 veckor. Då ska behandlingen fasas ut över 2 veckors tid.
- Litium
- Risk för återfall. Ska sättas ut ihop med specialist.
- Neuroleptika
- Vid psykos finns riks för återfall och det ska göras ihop med specialist.
- Vid andra sjukdomar finns risk för motoriska biverkningar såsom muskelkramper (dystoni), muskelstelhet, utslätad ansiktsmimik, skakningar (parkinsonism), rastlöshet med motorisk oro (akatisi) och ökad muskelrörlighet (dyskinesi). Utfasning bör ske under 2-4 veckors tid.
- Nitrater
- Risk för illamående, huvudvärk och kärlkramp. Ska sättas ut över 2 veckor.
- Opioider
- Om behandlingen varat längre än tre veckor finns risk för abstinens enl ovan. Ska då sättas ut med hjälp av läkare genom substitutionsbehandling.
- Protonpumpshämmare
- Ökad risk för ökad syresekretion. Kan behöva fasas ut under upp till 12 veckor,
- Tramadol
- Om behandlingen varat längre än tre veckor finns risk för abstinens enl ovan. Ska fasas ut över minst 4 veckor.
Det står oftast i bipacksedeln hur du ska avsluta en behandling. En del behandlingar kan avslutas direkt, medan andra måste fasas ut över en längre tid. Med ”fasas ut” menas att sänka dosen stegvis över några veckor/månader för att minska risken för utsättningssymtom, biverkningar och besvär.
Ju längre tid du har tagit läkemedlet och ju högre dos du har tagit, desto större är risken för utsättningssymtom. Då är det också viktigare är det att avsluta behandlingen långsamt. Hur länge du får minska på dosen beror även på vilket läkemedel du har tagit. Det kan ta flera månader att avsluta behandlingen helt. Detta står i så fall också i bipacksedeln.
Observera att du inte ska sluta med någon medicin utan att först prata med din läkare om det.
Källor: Region Uppsala, 1177, Wikipedia.
LÄS MER
Detta är en återpublicering. Inlägget publicerades första gången den
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar; ILCO-magasinet och OsteoporosNytt.
Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket. Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
