Fråga Apotekaren Svarar på frågor om läkemedel, hälsokost och kosttillskott.
Som många andra kvinnor med rejäla menstruationsblödningar, drabbades jag av järnbrist med tillhörande extrem trötthet och känsla av att hjärnan gick i slowmotion. Jag lyckades hålla Hb normalt med järntillskott men depåerna var låga (Ferritin 4-7) och magen i olag. Maxdos Duroferon höjde det alldeles för långsamt. Till sist fick jag tjata till mig järn intravenöst, vilket chockhöjde ferritinet till 219 och tröttheten var som bortblåst.
När jag samtalar med andra kvinnor hör jag att sjukvården är restriktiv med att ge intravenöst järn, trots den uppenbara positiva effekten. Vad beror det på? Finns det några risker?
Många kvinnor är hårt drabbade av låga järndepåer och blir avfärdade av sjukvården.
Det stämmer att sjukvården är restriktiv eller skeptisk till att ge intravenöst järn.
Att ge järn genom tabletter har flera fördelar; den är billig, enkel att ta, effektiv och säker. Det gör att man provar det i första hand hos i princip alla som behöver extra tillskott av järn. En svårighet med tablettbehandling är att många patienter upplever magtarmbiverkningar. Flertalet av dessa är dock dosberoende och kan lindras vid en dossänkning.
Intravenöst järn kräver resurser inom sjukvården
Nästa steg är alltså intravenöst. Det är mer effektivt, som du själv upplevde, men är också förknippat med att det är dyrare, det kräver resurser inom sjukvården och att det kan orsaka allergiska reaktioner. Den risken är dock liten, men det rekommenderas att alla som järn intravenöst observeras 30 minuter efter behandling och att det finns beredskap för ev allergiska reaktioner.
Det är den enkla förklaringen. Tabletter är billigare och räcker för de flesta. Intravenöst är dyrare och kräver mer resurser – men är mer effektivt.
På Janusinfo finns en bra artikel om bland annat intravenöst järn med mer information. Obs att den är skriven för sjukvårdspersonal.
LÄS MER: Allt du behöver veta om vitaminer och mineraler
Dela det här med dina vänner
Vill du ha mer?
