Alla biverkningar är en från början ej avsedd effekt av i synnerhet läkemedel men även annan behandling, när ett läkemedel har patogena effekter (kan orsaka ”sjukdom”). En biverkan är oftast negativ om inget annat sägs. En positiv biverkan brukar kallas sidoeffekter. Negativa biverkningar kan vara till exempel trötthet, ont i magen, illamående, kräkning, ont i huvudet eller något annat.
Biverkningar kan komma av alla behandlingar; både av receptbelagda och receptfria läkemedel, av kirurgiska ingrepp, av strålning, medicinteknik och andra ingrepp och procedurer.
Många biverkningar är övergående. Det betyder att de går över efter en tid, normalt inom 2-4 veckor. Detta är för att kroppen vänjer sig och ställer om till det nya som du tillför kroppen.
Om biverkningen inte är övergående, utan av en mer bestående natur, kan det ibland ”behandlas” genom att sänka dosen, ta medicinen tillsammans med mat eller att ta den till natten. Som en sista utväg, även om det inte är önskvärt, kan man också ta ett nytt läkemedel för att ”behandla” biverkan av det första läkemedlet. Detta är speciellt vanligt vid behandling av allvarliga sjukdomar som cancer, där behandlingen ofta orsaker mycket biverkningar.
En biverkan är alltså en oönskad effekt av en läkemedelsbehandling och brukar delas in i tre olika typer av biverkningar:
- de som beror på läkemedlets verkan
- de som beror på oönskade effekter
- de som beror på olika typer av allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner
Exempel på biverkningar som beror på läkemedlets verkan är till exempel trötthet, diarré, förstoppning, illamående, lågt blodtryck, urinretention och sexuella biverkningar, till exempel impotens.
Exempel på biverkningar som beror på allergiliknande reaktioner är t ex anafylaktisk chock, Stevens-Johnson syndrom, hepatit, agranulocytos och aplastisk anemi.
• Läkemedlets effekter
Somliga biverkningar har direkt att göra med läkemedlets verkan. Ett läkemedel som sänker blodtrycket gör ofta att man kan känna sig lite yr, till exempel när man går ur sängen på morgonen. Detta beror just på att blodtrycket är lågt och är en helt ofarlig biverkan.
Den som tar lugnande medel kan ofta känna sig trött och även detta har direkt att göra med läkemedlets verkan. Denna effekt medför att man bör vara försiktig med t ex bilkörning om man tar lugnande medel.
• Oönskade effekter
En annan typ av biverkningar beror på att vissa läkemedel har en del oönskade effekter, dvs. effekter utöver den verkan man vill uppnå.
Exempel på sådana effekter kan man se hos läkemedel mot depression, som ofta ger muntorrhet och hjärtklappning. Penicillin och andra antibiotika kan hos en del människor ge diarré, vilket beror på att tarmens normala bakterieflora rubbas.
Både de effekter som har att göra med medlets verkan och de som är oönskade är oftast lindriga och övergående, även om de kan vara påtagliga i början av behandlingen. Den som får sådana besvär gör därför oftast klokt i att försöka stå ut med obehagen och se om de går över. Det kan också vara aktuellt att resonera med den läkare som skrivit ut medicinen. Vissa obehag kan minskas genom till exempel en förändrad dosering av läkemedlet. Det finns dock situationer där man bör avbryta behandlingen.
• Allergiska reaktioner
En tredje, mera ovanlig typ av biverkningar, beror på olika former av allergiska reaktioner eller överkänslighetsreaktioner. De vanligaste är hudutslag av olika slag. I ovanliga fall kan man också få till exempel feber och influensaliknande symtom. Även blodbildning och leverfunktion kan påverkas.
Förekomst av biverkningar
För att ge en fingervisning om hur ofta biverkningar förekommer brukar de delas in enligt följande:
- Mycket vanliga: >1/10 – mer än en av tio drabbas
- Vanliga: 1/10-1/100
- Ovanliga: 1/100-1/1000
- Sällsynta: 1/1000-1/10000
- Mycket sällsynta: <1/10000 – mindre än en drabbad per tiotusen användare
Den som under läkemedelsbehandling råkar ut för till exempel hudutslag eller feber bör snarast möjligt kontakta sin läkare.
Här kan du själv rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket.
Källor: Apoteket, Fass, Wikipedia.
LÄS MER
Detta är en återpublicering. Inlägget publicerades första gången den
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar.
Just nu är Fredrik redaktör för ILCO-magasinet och för OsteoporosNytt. Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket.
Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
