Många kvinnor upplever försämrad livskvalitet under klimakteriet. Hormonbehandling har visat god effekt. Ändå används det sällan. I en artikel på forskning.se listas hormonerna som lindrar i klimakteriet.
Omkring 25 procent av alla kvinnor i västvärlden kan gå igenom klimakteriet utan besvär. Resten, omkring 75 procent, får besvär som kan vara så kraftiga att livskvaliteten försämras – ibland rejält.
Vanliga symptom är hjärtklappning, ångest och depression – som också kan bero på andra orsaker och därför inte alltid kopplas samman med just klimakteriet. De annars typiska symtomen är vallningar, svettningar och torra slemhinnor – som alla har en tydlig och direkt koppling till klimakteriet, det vill säga till den minskande östrogennivån.
Hormoner lindrar i klimakteriet
Hormonbehandling kan lindra, eller rentav bota, besvären. Hormonbehandling minskar dessutom risken att drabbas av benskörhet och typ 2-diabetes. Om behandlingen påbörjas inom 10 år efter sista mensen och före 60 års ålder minskar även risken för hjärtinfarkt samt den totala dödligheten. I Sverige är det, trots detta, färre än tio procent som använder hormonbehandling under någon period i samband med klimakteriet, enligt uppskattningar.
Den vanligaste hormonbehandlingen vid klimakteriebesvär är i Sverige östrogen i kombination med gestagen. Det östrogen som ges är ett bioidentiskt hormon, vilket innebär att det har samma molekylära struktur som kroppseget östrogen. Gestagen är ett syntetiskt progesteron, eller gulkroppshormon, som det också kallas.
FAKTA: Hormonbehandling vid klimakteriebesvär – nya råd
Den 11 april 2022 publicerade Läkemedelsverket en ny behandlingsrekommendation om hormonbehandling vid klimakteriebesvär. Sådan behandling är effektiv och kan rekommenderas om klimakteriebesvären påverkar livskvaliteten negativt, konstaterar myndigheten – men det ska alltid göras en bedömning av risker och nytta för den enskilda kvinnan.
Huvudbudskapen i behandlingsrekommendation är:
- Hormonbehandling med östrogen, med eller utan tillägg av gestagen (kvinnor utan livmoder behöver inte gestagen), har god effekt på symtom som vallningar, svettningar och sömnproblem under klimakteriet.
- Hormonbehandlingen bör bara pågå så länge som kvinnan har symtom som påverkar hennes livskvalitet negativt.
- Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för blodpropp. Risken gäller framför allt östrogen som tas via munnen, och risken ökar ju högre dos kvinnan tar.
- Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för bröstcancer. Risken ökar med behandlingstidens längd. Den påverkas också av om och hur gestagen ges (riskökningen är mycket liten vid enbart östrogenbehandling, lite större när kvinnan tar östrogen varje dag och gestagen tolv dagar i månaden och ytterligare något större när kvinnan tar gestagen tillsammans med östrogen varje dag).
- Om behandlingen påbörjas före 60 års ålder kan friska kvinnor med vallningar, svettningar och sömnproblem även få andra positiva effekter av hormonbehandlingen, framför allt när det gäller risken för hjärt- och kärlsjukdom och frakturer.
- Kvinnor med tidig menopaus, det vill säga sista mensen före 45 års ålder, bör rekommenderas hormonbehandling åtminstone upp till normal ålder för menopaus, cirka 52 år.
- Innan en kvinna får hormonbehandling för klimakteriebesvär ska det alltid göras en individuell nytta-riskbedömning. Bedömningen ska upprepas vid behov, vid eventuella biverkningar och om kvinnan har nytillkomna medicinska problem.
- Välkontrollerade medicinska tillstånd som är riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom samt diabetes är inget hinder för hormonbehandling.
- Kvinnor som har eller har haft hjärt-kärlsjukdom, där hormonbehandling möjligen kan öka risken, ska bedömas individuellt. Om man överväger hormonbehandling rekommenderas behandling via huden, till exempel plåster.
- Lokal östrogenbehandling, till exempel vaginalkräm, vagitorier eller vaginaltabletter har god effekt vid torra slemhinnor och sveda i underlivet. Behandlingen kan rekommendera till de allra flesta och fortsätta under hela livet. Om kvinnan slutar med behandlingen är det sannolikt att besvären kommer tillbaka.
Källa: Forskning.se, Läkemedelsverket
LÄS MER: Vad kan jag ta istället för Novofem?
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar.
Just nu är Fredrik redaktör för ILCO-magasinet och för OsteoporosNytt. Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket.
Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
