ÅSAS TRÄDGÅRDSAPOTEK Har du tänkt på att det kan vara trevligt att odla läkeväxter även om du inte tänker göra medicin av dem? Många växter är så ståtliga att de passar i trädgården också ”för syns skull”. Måhända har du reda några, utan att ha reflekterat över just deras ursprung och medicinska verkan.
Nu när våren stormar in i min läkeörtagård och jag sållar jord rakt ner i kärran (för att sen dra den runt och fylla på där det behövs), så funderar jag själv i sådana banor. Finns det några vackra läkeväxter som kanske inte används idag, men som är så vackra att jag vill ha dem hos mig? Extra roligt är förstås om de också har en intressant historia.
Häromdagen föll min blick på Spansk körvel som växer längs en skogsväg som jag ofta går. Den tänker jag gräva upp och ta hem till örtagården. Den är ståtlig och den smakar som barndomens halstabletter!
Jag tänker förstås på ”Kungen av Danmarks bröstkarameller”. När jag var liten så tuggade jag gärna på den gröna fröna från Spansk körvel. De smakar anis och lakrits. Precis som bröstkaramellerna.
Historien förtäljer att kung Kristian V (1646–1699) hade ont i halsen och hans livmedikus gav honom anisolja, som var den tidens medicin mot halsont. Kungen tyckte att oljan var stark och läkare blandade då ut den med sockermassa och färgade den med rödbetssaft. Vad tror ni om att mixa gröna frön från Spansk körvel med socker och sen låta det torka? Det låter gott, tänker jag.
Malört är en annan ståtlig växt som fyller ut bra i trädgården. Den har urgamla anor som läkeväxt vid magbesvär, även om vi väl idag mest tänker på örten som snapskrydda. Några tänker kanske också på drycken absint som var omåttligt populär under mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.
Absint blev så populär och fick ett så dåligt rykte att den förbjöds i många länder. Dock inte i Sverige! Det berättas att van Gogh skar av sig en bit av sitt ena öra efter att ha druckit just absint och andra kända absintdrickare var Strindberg, Munch, Picasso och Hemingway.
Malört var tillsammans med anis och fänkål de örter som var ”standard” i absint och som gav den dess speciella smak. Men vanligtvis innehöll absinten långt fler örter, till exempel alruna, citronmeliss, isop, kvanne och lakrits. Även nässlor, mynta och persilja blandades däri ibland.
Örtiga och kyliga vårhälsningar
/Åsa
LÄS MER: Mattram istället för betablockerare som migränprofylax
Åsa Nord driver Åsas trädgårdsapotek. Alla hennes inlägg finns här.
Detta är en återpublicering. Inlägget publicerades första gången den
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar.
Just nu är Fredrik redaktör för ILCO-magasinet och för OsteoporosNytt. Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket.
Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
