ÅSAS TRÄDGÅRDSAPOTEK Jag hade planerat att berätta om läkeörtagårdens ”julkryddor” den här gången. Men veckans krav, från Svenskt Vatten, om att receptfri gel och spray med miljöfarliga ämnet diklofenak måste bort från apotek och dagligvaruhandel får mig istället att skriva om vallört (Symphytum officinale).
Vallört är en läkeväxt som, precis som diklofenak-preparaten Voltaren och Eeze, hjälper vid smärtor i leder och muskler. Den är naturligtvis inte lika potent och snabb i sin verkan, men garanterat inte heller lika miljöfarlig.
Jag har sått vallört till nästa år. Av den ”äkta” sorten. Den vallörtstinktur som jag blandar i årets värkolja är gjord på rötter som jag fått av en bekant. Vallörtstinktur + Johannesörtsolja; där har ni en bra blandning för allt ifrån stukning och blåmärken till inflammationer och skelettskador. Flera välgjorda studier visar på god effekt mot smärta i leder och muskler och effekten bedömdes jämförbar med vanliga analgetika som just diklofenak.
Det finns flera olika sorters vallört. Den som traditionellt använts som läkeväxt är den med mörkt violettröda blommor. Den är inte så vanlig. Långt vanligare är den sort vars blommor går från rosa till himmelsblå färg. Och den är inte så populär i trädgårdar eftersom den gärna tar över och överlever de flesta utrotningsförsöken. Men också den fungerar i en värkolja!
Vallört är en växt som har en lång tradition som läkemedel, både invärtes och utvärtes. Numera vet vi att invärtes bruk inte är att rekommendera eftersom vallört innehåller alkaloider som kan ge allvarliga biverkningar. Men för utvärtes bruk finns den i krämer för stukningar och blåmärken och för hudvård.
Ämnet allantoin är troligen en av de substanser som bidrar mest till den goda effekten. Allantoin stimulerar celltillväxt och nybildning av vävnad och förr kallades vallört i folkmun för ”benkitt”. Släktnamnet kommer från grekiskans symfyein som betyder växa samman.
Örthälsningar i tidig december
/Åsa
LÄS MER: GUIDE: Välj rätt värktablett för smärtan
Åsa Nord driver Åsas trädgårdsapotek. Alla hennes inlägg finns här.
Detta är en återpublicering. Inlägget publicerades första gången den
Legitimerad apotekare (Uppsala universitet) och medicinjournalist (Stockholms universitet).
Fredrik besvarar frågor här på Fråga Apotekaren, vid sidan av sitt arbete som redaktör och medicinjournalist för olika fack- och patienttidningar.
Just nu är Fredrik redaktör för ILCO-magasinet och för OsteoporosNytt. Tidigare har Fredrik varit redaktör för Allt om Diabetes, Reumatikervärlden, Läkemedelsvärlden, Evidens och Tidningen Apoteket.
Fredrik är ofta anlitad som moderator, bland annat i Almedalen.
2 svar
Hej Åsa!
Så roligt att du skriver om vallört! Mina plantor av Sympophytum officinale är det värdefullaste jag har i trädgården, har släpat med mig rötter av den till alla trädgårdar jag bott och vistats i de senaste 43 åren! Min första rot fick jag av en god vän som varit på legendariska Tallmogården.
Om du bor i närheten av Stockholm och behöver rötter är du välkommen att hämta. Bor på Värmdö.
Hälsningar
Laila
Hej Laila!
Ledsen att jag inte såg ditt inlägg tidigare, men här kommer nu (lite sent) ett svar. Jag bor i Rimbo, så det är ju inte så långt bort. Om jag misslyckas med min vallörtsodling, så kommer jag jättegärna till dig och hämtar några ”äktingar”. Bästa hälsningar Åsa